Vart jag mig i världen vänder står jag här med tomma händer!

Sitter i min säng och kollar på Shane Dawson videos. Han är så sjukt talangfull och rolig. Han får mig alltid på bättre humör! Alla borde titta på hans videos! Länk till hans youtube sida!

Snart åker jag och mina kompisar till Egypten ska bli så skönt att komma bort ett tag. Sist jag var utomlands var för ungefär 10 år sedan så det är lite pirrigt. Är också flygrädd även fast jag aldrig har flygit förrut men det ska nog gå bra!
Fick väldiga biverkningar i söndags från sprutan jag tog i torsdags. Feber, värk i hela kroppen, huvudvärk och halsont som tur gick typ allt över på 1 dag men jag har fortfarande sjukt ont i halsen så hoppas jag inte har fått halsfluss!

Måste också tipsa om en oerhört bra film. "One Day" Jag såg den i söndags. Den blev genast en favoritfilm. Så fin och sorglig. Jag kände mig så tom efter jag sett den. Saker kan verkligen hända så snabbt. Man måste ta vara på det man har annars kan det vara borta på en sekund. Något som jag ibland är väldigt dålig på och ibland är jag nog för överdriven.


She made you decent, and in return you made her so happy - One day

2012!

Då var det nytt år igen. Tycker åren går fruktansvärt fort och det känns som om jag inte riktigt hinner med. Jag gillar det inte heller för det påminner mig bara att jag blir äldre och att jag inte har lyckats med någonting ännu.
Som tidigare år var 2011 ett dåligt år. Det blir bara värre med tiden som går.
Dock hade jag en av dem bästa dagarna i mitt liv detta året. Det var när jag såg My Chemical Romance live den 18 mars. Känslan är obeskrivlig och det känns fortfarande surrealisktiskt.

Det var mycket dåligt som hände detta året men det värsta var nog när jag skar mig i fingret när jag skulle skära bröd och senan och typ 80 procent av nerven gick av 2 dagar innan konserten.
Fick opereras och blev sjukskriven i 2,5 månader. Jag höll på att missa MCR konserten. Aldrig mått så dåligt. Få förstår hur mycket det bandet faktiskt betyder för mig, men jag hade tur och fick operas samma dag som jag kom dit så jag kom iväg i alla fall. Vet inte vad jag hade gjort annars.

När jag var sjukskriven så länge fick jag för mycket tid att tänka. Verkligen inte bra för mig. Min psykolog sa även efter 3 månader att hon inte kunde hjälpa mig, kul det tog typ 3 år att få modet att gå dit, never again. no one can help me.



They say time heals everything but I'm still waiting




But what if never gets better? Maybe I can't be fixed!


RSS 2.0