catchmeififall

Jag vet inte riktigt var jag ska börja. Jag har gråtit så mycket att jag knappt har några tårar kvar. My Chemical Romance har splittrats. Det känns lite ironsikt eftersom jag i förra inlägget skrev att jag hoppades på att de skulle komma hit snart igen. Först ville jag inte riktigt förstå det. Det var i natt när jag läste Gerards text som jag faktiskt insåg att det var sant. Förstod att det MCR inte längre fanns.

Han hade skrivit så fint. Tårarna bara rann när jag läste det men efteråt kände jag mig lite lättad. Jag förstår så mycket bättre nu. Jag vill faktiskt bandets bästa och jag vill att att dem ska vara lyckliga! Hade de fortsatt så som Gerard mådde i slutet hade det tillslut inte fungerat och det hade inte känts rätt alls. Jag vill aldrig någonsin att någon av dem ska må dåligt.

 

Jag satt och lyssnade på min favoritlåt förrut. Låten släpptes i december förra året och när man läser texten känns det verkligen som ett hejdå!

 

 

 

Det gör så himla ont. Det känns som om jag har förlorat en vän.

Folk som säger att det bara är ett band. Sluta, ni förstår verkligen inte. De var så mycket mer än ett band för mig. MCR har varit en del av mitt liv i 8 år och nu är det över. De har hjälpt mig så mycket genom dessa åren att jag faktiskt inte vet var jag skulle vara idag om jag inte hade haft dem i mitt liv. Det fanns alltid där när ingen annan gjorde det. Jag har lärt mig så mycket av dem. Dem gav mig hopp och för det är jag dem evigt tacksam! De kommer alltid att vara mina hjältar!

 

Jag är så himla glad att jag fick chansen att se dem live. Om jag inte hade fått göra det hade jag mått så mycket sämre än vad jag gör just nu. Jad lider med alla som inte fick göra det.